• När det nya året gror

    Den moderna uppfattningen om tiden tillskriver den en linjär karaktär. Tiden förstås metaforiskt just som en linje som för oss framåt, ständigt framåt, och år och händelser radas upp efter varandra på denna linje i en kontinuerlig progression. Med en linjär tideräkning följer…

    Läs mer

  • Tiden, historien och det levande arvet

    Med upplysningen och dess upphöjande av det mänskliga förnuftet framför naturen och det gudomliga följde också ett skifte i vår syn på tiden och det förflutna. Det var ett skifte från en relationell kontinuitet, där det förflutna snarast utgjorde ett slags kollektivt, levande…

    Läs mer

  • Bartelsmäss och elva dagar som försvann

    Sätten på vilka människor har förstått och förhållit sig till tid fascinerar mig djupt. Ävenså vad uppfattningar om tid och tideräkning gör med människan, och hur mänsklighetens historia också präglas av olika sätt att mäta och kontrollera tiden. Människans kalender är ju inte…

    Läs mer

  • Att förstå en värld som är borta

    Våra skildringar av det gamla bondesamhällets seder, traditioner, fester, bruk och folktro utgör ofta enbart enskilda fragment av ett samhälle och en värld som sedan länge är borta. Men för att riktigt begripliggöra traditionerna, skicken och berättelserna behöver vi också förstå de sammanhang…

    Läs mer

  • Gösta Berlings saga och naturens logik

    ”När ofrid och hat uppfylla jorden, måste också de döda tingen mycket lida. Då blir vågen vild och rovlysten som en rövare, då blir åkern karg som en girig. Men ve den, för vars skull skogen suckar och bergen gråta!” — Selma Lagerlöf,…

    Läs mer

  • Det levande minnet och den arkiverade historien

    Den franska mentalitetshistorikern Pierre Nora (1931-) pekar på hur ett nytt sätt att betrakta det förflutna växte fram som en del av upplysningsidealet kring sekelskiftet 1700/1800. Tidigare hade det förflutna och den kunskap som där låg varit något levande, något muntligt delat och…

    Läs mer